De olika ATEX-direktiven
Från och med 20 april 2016 gäller att produkter som säljs på marknaden måste uppfylla de nya ATEX-direktiven. ATEX-direktivet utgörs av två direktiv som omfattar både tillverkare och användare, det finns två centrala direktiv som syftar till att skydda anläggningsvärden, miljö och personer genom att undvika explosion:
ATEX-direktivet 2014/34/EU (för tillverkare)
ATEX-direktivet 1999/92/EG (för användare)
Produktdirektivet skall skydda människor mot risk för explosion och reglerar grundläggande säkerhetskrav för produkter som används i miljöer med risk för explosioner. Genom att produkterna omfattas av intygskrav är det lätt att bedöma dess överensstämmelse.
Användardirektivet är ett komplement till produktdirektivet och avsett att skydda personer som arbetar i atmosfärer som kan vara explosiva. Arbetsgivare måste upprätta explosionsskyddsdokument och göra en totalbedömning av faror. Arbetsgivare måste också se till att reducera och förhindra att explosiva atmosfärer uppstår samt att begränsa konsekvenserna av en eventuell explosion.
Hur en explosion inträffar
En explosion bildas genom en kombination av följande 3 delar:
Ett oxidationsmedel:
I vårt fall, syret i luften.
Ett bränsle:
Gas (ex vis metan, acetylen)
Rök (ex vis bensin, lösningsmedel)
Damm (trä, socker, spannmål, …).
En antändningskälla:
En elektrisk eller mekanisk gnista
En hög temperatur
Konsekvenser av en explosioner kan resultera i stora katastrofer med både ett stort antal döda och skadade och att stora värden förstörs.
Skydd mot explosioner
Det är nödvändigt att utvärdera de specifika risker som skapas av explosiva atmosfärer och tänka på att utvärdera:
sannolikheten för att explosiva atmosfärer uppstår och kvarstår
sannolikheten för att antändningskällor, inklusive elektrostatiska urladdningar, skall uppstå
arbetsmetoder, ämnen och metoder som används, och deras eventuella risker avseende explosionsrisk
omfattningen av de konsekvenser som kan förutses
Explosionsrisker måste utvärderas ur ett brett perspektiv. I praktiken innebär detta att man måste identifiera Zonr som innebär fara och ämnen som kan skapa explosiva atmosfärer. Klassificera explosiva atmosfärer i Zoner där det finns en explosionsrisk, eventuellt med hjälp av en utomstående organisation. Definiera den utrustning som krävs för att genomföra projektet.
Olika ATEX-zoner
ATEX-Zonerna är standardiserade i enlighet med graden av farlighet och definieras genom att dela in explosionsriskområden kopplade till substans enligt följande:
Gaser, rök och dimma
Zon 0: plats där explosiv atmosfär, bestående av en blandning av luft och brännbart material i form av gaser, rök eller dimma, förekommer under längre tidsperioder, ofta återkommande eller kontinuerligt.
Zon 1: plats där explosiv atmosfär, bestående av en blandning av luft och brännbart material i form av gaser, rök eller dimma, sannolikt kommer att bildas ibland under normal drift.
Zon 2: plats där explosiv atmosfär, bestående av en blandning av luft och brännbart material i form av gaser, rök eller dimma, inte troligen kommer att bildas under normal drift, eller om sådant kan inträffa ändå bara har kort varaktighet.
Damm
Zon 20: Plats där explosiv atmosfär i form av ett moln av brännbart damm i luften förekommer under längre tidsperioder, ofta återkommande eller kontinuerligt.
Zon 21: Plats där explosiv atmosfär i form av ett moln av brännbart damm ibland kan bildas i luften under drift.
Zon 22: Plats där explosiv atmosfär i form av ett moln av brännbart damm troligtvis inte kommer att bildas i luften vid normal drift, eller om en sådant inträffar, ändå är kortvarigt.
I vårt sortiment har vi framförallt fjärrstyrningsprodukter som är ATEX-klassade, dessa används för styrning av kranar, pumpar och liknande. Här kan du läsa mer om våra ATEX-certifierade fjärrstyrningar.