Mobilnätens beredskap
Myndigheterna har inga fastslagna riktlinjer för hur länge en basstation skall kunna vara igång utan ström, de har heller inga krav på redundans i näten. Samtidigt vet vi (från statistik om tillgängligheten för bland annat GSM-larm) att näten är mycket tillförlitliga. Men vad kan då hända vid en större katastrof eller svårt väder som resulterar i ett längre strömavbrott?
Enligt Ove Landberg som är ordförande i Nationella telesamverkansgruppen är driftstiderna i operatörernas nät något de själva ansvarar för och inte telesamverkansgruppen har någon kontroll över. Generellt har GSM bättre förmåga att motstå spänningsbortfall än 3G där driftsbackuper inte alls är lika utbyggt. Dessutom når GSM längre än 3G och därför brukar 3G slås av i de basstationer det är möjligt för att spara på backupkapaciteten.
Vad gäller kapaciteten växlar och system menar Telia att det i deras nät vida överstiger det som krävs, vid en större katastrof är det på basstationerna problem kan uppstå. Vi intervjuade tidigare Tommy Ljunggren som är Teknisk chef för TeliaSonera Sveriges mobila nät han berättade att om en basstation blir strömlös så är varje station utrustad med reservkraft för att klara sig någon eller några timmar. För att säkerställa att täckningen bibehålls vid stora strömavbrott, till exempel vid kraftigare stormar, har Telia utrustat ett större antal strategiska basstationer med reservelverk (som drivs med diesel eller bränsleceller) så att basstationen fungerar lång tid utan elförsörjning. Om ett strömavbrott drar ut på tiden finns även mobila reservelverk att tillgå som Telia kan placera ut. Som ytterligare backup och krisberedskap har Telia tillgång till mobila basstationer som de kan köra ut och montera upp om det behövs.
Om en basstation tillfälligt slås ut, så uppger Telia att det mesta av trafiken kan hanteras av närliggande stationer, förutsatt att de fortfarande är i drift. Mobilnäten byggs med överlappande täckning mellan basstationerna, så att en viss plats oftast täcks av flera basstationer. Överlappet varierar mellan landsände, i städerna är överlappet omfattande och på landsbygden är det lägre.
Det man måste säkerställa är att man har säker kommunikation ända fram till den slutliga enheten och då har man inte särskilt stor nytta av operatörernas säkerhetslösning. Man bör alltså välja att ha VPN krypteringen mellan den första och sista länken i kedjan, till exempel en maskin och överordnat system. Genom att använda en säkerhetslösning i respektive enhet och sedan en motsvarande på den andra sidan kan man erhålla bra säkerhet hela vägen oavsett vilken säkerhet operatören tillhandahåller.