M2M -det traditionella
Traditionella m2m-system finns där för att hantera övervakning, styrning eller optimering av en specifik process. M2M innebär att specificerade delar av en process kopplas samman för att just dessa ska utbyta information. Det är från början tydligt definierat att exempelvis maskin 1 skall skicka driftsdata till styrsystemet i kontrollrum a.
När samma fabrik låter ett utomstående företag sköta underhållet, släpps man sällan in detta i det existerande systemet. Istället skapas ett andra m2m-system, även denna gång med tydlig definition av bägge ändpunkterna i systemet. I detta fall kommer maskinens sensorer att skicka driftsdata till före- taget som sköter underhållet och en ny infrastruktur byggs upp för att lösa den uppgiften.
M2M löser sammankopplingen maskin till maskin och gör det bra men att dela data mellan två olika processer är svårt och många gånger omöjligt. I de fall detta ändå är genomförbart, krävs speciallösningar.
En arkitektur som bygger på M2M innebär med andra ord att en industribyggnad kan ha separata system med olika kommunikationsstruktur för ventilationsanläggningen, för säkerhetssystemet och för brandskyddet. Ganska ofta finns det alltså parallella system där varje system har sina egna sensorer anslutna till en egen hårdvarulösning med en operatörspanel för varje system. Varje system kommunicerar internt med egna (proprietära) protokoll och standarder.
IoT -vidareutvecklingen av M2M
Internet of things innebär att systemen publicerar sin information utan att systemen behöver veta vilka program, processer eller användare som skall använda den. Därmed blir data tillgängliga för flera system på ett sätt som kan utökas och revideras om nya behov uppstår. Även med Internet of Things kopplar vi upp en maskin, men den här gången landar informationen i en databas där den kan inhämtas av flera processer. Kontrollrum A kan prenumerera på data för att visas på operatörspanelen men även företaget som sköter underhållet kan prenumerera på samma driftsdata.
I bägge fallen är alltså ena änden av kedjan en maskin. I fallet med M2M är den andra änden en andra maskin, i IoT är det en databas. Därmed kan IoT-system skalas upp och ned utan att man ändrar själva infrastrukturen. Med M2M måste infrastruktur eller nätverk däremot förändras för snart sagt varje förändring.
Internet of things optimerar alltså inte bara en enda process utan det går att optimera hela ekosystemet. Data kan återanvänds och kombineras fritt utan att man behöver definiera allt man vill göra den första dagen av projektet. Det ursprungliga tänkta användningsområdet kan motivera investeringen i systemet, men man behöver inte nödvändigtvis veta hur man vill bygga ut systemet i framtiden. Till skillnad från traditionella m2m-system ger iot-arkitekturer alltså flexibilitet.
IoT är som TT för maskiner
IoT är alltså lösningar som publicerar data men inte tar ställning till vad dessa används till. Jag brukar likna Sakernas Internet vid nyhetsbyrån tt:s nyhetsflöde – fast för maskiner. Om jag är en enhet är allt jag behöver göra att följa ett ämne för att få reda på fakta och senaste nytt om det som intresserar mig. Jag får helt enkelt relevant information, och jag kan sedan bestämma vad jag ska ignorera och vad jag ska agera på.
Behöver jag mer information kan jag inkludera fler nyhetskällor att bevaka. Översatt till maskiner, så kan maskiner och processer följa relevanta data av olika typ, vad de gör av den påverkar inte andra enheter. Nya enheter kan prenumerera på data när som helst, och befintliga enheter kan avbryta prenumerationen när som helst. Ingen av dessa enheter stör varandra. På liknande sätt kan ytterligare informationsproducenter börja skicka ut sin information och när som helst börja bidra med information till kunskapspoolen.
Begreppet IoT kan ses som en vidareutveckling av M2M men vi bör förstå att IoT inte är samma sak som m2m.
(Artikeln publicerades första gången i Automation)